2005-10-11

The red letters poetry

"Han vände sej om, såg på mej med sina klara ögon. Jag var paralyserad och väntade mej det värsta. Mitt hjärta bultade, tiden stod stilla. Jag visste att det jag gjort var fel, så fel. Ändå hade jag gjort det med vett och vilja. Jag var ju redan fördömd, en fånge i death row.

Alla hade de avrättat mej. För dem var jag en levande död, en förbrytare med oberättigad existens. Och egentligen förtjänade jag inget annat bemötande. Mitt fruktansvärda öde var fastslått.


Jag vågade knappt se på honom där han stod. Var rädd att min smuts skulle fläcka hans renhet. Var rädd att hans klara blick skulle mörkna. Men plötsligt böjde han sej ned och jag förväntade mej att han skulle spotta mej i ansiktet. Det var inget nytt. Så hade alla de andra gjort.


Till min stora häpnad uteblev förödmjukelsen, den som jag mer än väl hade förtjänat. Istället fattade han min hand och lyfte mej upp upp det smutsiga gatudammet där jag hade blivit sittande efter att de andra gått. Tankarna i mitt huvud löpte amok och hela mitt liv passerade revy. Jag visste inte vad som komma skulle.

Ingen hade någonsin behandlat mej med respekt och värdighet. Ingen hade någonsin sett på mej utan baktankar. Men hela hans väsen utstrålade enbart värme och kärlek. Han öppnade sin mun och orden han talade genomströmmade hela min varelse; "Jag fördömer dej inte. Gå nu och synda inte mer."

(synderskans möte med Honom som förvandlar liv)
C/11.10.05

20:00 Skrivet i Web | Permalink | Kommentarer (2) | Tipsa en vän!