Face it friend: God is crazy about you!

I helgen var jag hem till min hembygd Jakobstad. Orsaken till visiten var att min kära kusin Linda skulle gifta sig i Sundom på lördagen. Från Helsingfors avreste jag redan på torsdagen. Jag hade alltså en hel dag att spendera i lilla Jakobstad. Eftersom jag hade några ärenden att uträtta i centrum rätt så tidigt på fredag morgon hade jag turen att uppleva småstadspulsen pårikigt.

Under sommaren har jag x antal gånger beklagat mej över Jakobstabutikernas snäva öppethållningstider. Varje gång har mamma förebrående svarat mej att det beror på att vi de facto befinner oss i en sovande småstad. När jag nu på fredagsmorgonen hade gjort klart mina ärenden och skulle se på lite kläder så hittade jag inga butiker som var öppna... Men istället för att hänga läpp så passade jag på att nujta av det påtagliga, sagolika lugnet. Konstaterade att detta nog är så långt ifrån Hesa-tempo man kan komma! Vad skönt det var att knappt se en enda bil, inga stressade mänskor med vassa armbågar, inga tutande bussar eller sura gubbar. Det enda tecken av liv var några gulliga pensionärs-tanter med sina rullatorer som var ute för att socialisera.

Visste inte helt vad jag skulle hitta på tills butikerna skulle öppna så jag gick på exkursion till stadens gröna oas och stolthet: Skolparken. När jag strosade runt och luktade lite på blommor. En kvinna i 35-års åldern höll på att kratta löv lite längre bort och jag fick en tanke: "Varför inte gå och tala med henne?". Så snart jag hade tänkt tanken så kom nästa som sade "Men så gör man ju bara inte, hon kan ju tro att jag är knäpp". Efter att ha gått förbi henne ett par gånger så övervann jag ändå mej själv och gick fram och talade med henne. Hon såg nog lite förvånad ut men hämtade sej ganska snabbt efter att jag svamlat något om att butikerna öppnar så sent här i stan. Vi fick en mycket trevlig pratstund tillsammans och vi forstatte båda vår dag med ett glatt hjärta.

Nästa dag före min familj åkte på bröllop så frågade vi av vår trevliga granne om hon kunde komma och föreviga tillfället med kamera, nu när vi klätt upp oss och allt. Före grannen gick så berättade hon vad en av hennes skötbarns mamma hade sagt åt henne igår. Den här mamman hade varit ganska nere p.g.a att hennes son var mycket svårt sjuk. Men på hennes jobb hade det kommit en okänd flicka fram och tala med henne när hon stod och krattade löv. Samtalet hade uppmuntrat henne kolossalt och hon sade att det var som en hälsning ifrån Gud, för flickan hade sagt att Gud skulle välsigna henne och hennes familj. Detta hade lyst upp hela hennes dag och gett henne kraft.

Vi har en mäktig Gud som kan använda en när man själv minst anar det! :)