Face it friend: God is crazy about you!

Jag älskar att vara med då Gud verkar! Finns det något bättre än att stå och se på då Gud gör det han vill göra? Under de senaste 7 veckorna som jag varit med på Team Actions (www.teamaction.org) satsning Summer Challenge har jag förstummad fått vara med då Gud har gjort under. Gång på gång har jag blivit mött av Hans godhet. Då Han har frälst, helat och befriat har blivit så överväldigad av glädje att jag trott att jag skulle spricka! Jag är övetygad om att något av den största gläjden en mänska kan få vara med om här på jorden är att vara med och hjälpa en annan mänska att bli ett Guds barn. Den glädjen vill Gud mer än gärna ge åt sina barn. Vi måste bara tro på att evangeliet är Guds verksamma kraft till frälsning, för det är det! Jesus är Guds kraft till frälsning för var och en som tror!

Gick igenom mina gamla grejer här om dagen (sånt man gör när man är hemma på jullov). Till min glädje hittade jag en massa utprintade och sparade e-mail från gångna tider. Var så skoj att läsa igenom den. Jag både skrattade och grät mellan varven. Ett av min väns mail från 2001 var så bra och tänkvärt så jag bara måste dela med mig några av funderingarna. Läs och njut!

 "Jag har svårt att förstå en sak: Varför sitter folk fast problem när Jesus har sagt att "Sanningen (Ordet) skall göra er fria". Om han har kallat oss att leva ett segerfyllt liv varför då leva ett liv där man förlorar? Det är inte ödmjukhet att leva dämpad och nere - det är själviskhet! Att leva och bara se till sina egna behov och inte lägga sig i andra och vara dämpad för att inte göra anstöt på någon kan ses som att man är ödmjuk, men nej! Gud har kallat oss att leva ett liv fri från synd, helade, frälsta, glada och segerrika. Varför kan vi inte leva det då??? Varför säger vi: "Jag har det så svårt, ingen kan hjälpa mej" osv. Vi är ju kallade att veta vad som är sanningen så låt oss ta reda på den så att vi inte håler oss fast i det gamla!"

"Har kommit att tänka väldigt mycket den senaste tiden på att vi kommer att stå till svars för våra liv en dag. Och inte nog med det. De val och sätt vi lever på påverkar resten av våra liv! Tänker att jag kan så synd, falskhet, tomma ord, lögn osv. in mitt liv och tro att allt är förlåtet men så länge det påverkar mitt liv så är det fel. Det jag sår får jag sköra längre fram och kommer att stå till svars för. Jag får ingen dom men det jag har byggt kommer att prövas i eld om det håller. Bara en tanke..."

 "Vet du vad??! Vi har ju den Helige Ande. Jag tror att vi är för bortskämda; vi är såna som far hem till bordet och sätter oss i barnstolen fast vi skulle ha lämnat den för en ganska bra tid sedan. Sedan kommer mamma och mosar vår mat till lämplig konstistens och matar oss och vi kan int äta nå mera än bara det som ges. Min mening är att vi borde ha lämnat vårt småbarnsmatsstadie. Vi måste börja äta ordentlig föda! Givetvis kommer en del av den från församlingen, men vi måste också börja lära oss att tillreda maten själva. Det finns oerhört mycket bra kristen litteratur att tillgå. Dessutom så är det dags att vi slutar äta tuggad mat; vi måste börja kunna äta direkt ur Den levande Gudens hand. Och det enda sättet att äta så är att gå in i sin kammare. Det är enda sättet, så är det bara. Men vi skall ha en församling att gå till. Men tänk om vi bara skulle få ett mål mat i vekcan! Vi skulle ju dö! Därför måste vi lära oss att "tillreda" maten själva in i veckorna. "

 " På tal om tungan så har det slagit hur mycket skit som kommer ut från den; typ 50%, eller så. Tänk bara på allt "tomt prat", "snuskiga historier", "sånt som ej är till välsignelse" (Ef. 4)... Har aldrig tänkt på det men alla snuskiga vitsar, rykten, tomt prat hör till den här kategorin. Tänk hur mycket satan kan arbeta genom vår mun. Vi skall börja tala välsignelse istället! Copeland sa en bra sak en gång: "Those things you fill your spirit with, those things you'll speak out!". Tyckte det sammanfattar det ganska bra. Det vi fyller oss med; rykten, skitiga historier, tomt prat osv. är det vi kommer att tala ut. Men om vi fyller oss med goda saker kommer vi att tala gott. Det här är en livsövning sku jag vilja säga!"

Amen! Bra predikat! ;)

Dessa dagar tycks regent aldrig sluta. Tack och lov så har Herren lovat att aldrig mera låta nån syndaflod drabba jorden. Så än finns det hopp, trots att man får vada runt med Helsigforsgatornas smutsvatten upp över knäna. Men inte skall man klaga, det är roligare att simma än att frysa (vilket de får göra i kära Österbotten, om ryktet stämmer)!

 Jag kan dock inte förneka att längtan till en varmare och soligare plats infinner sig titt som tätt. Planerna på Indienresan framskrider i välsignad takt. I lördags inhandlade jag tunna plagg på specialpris, perfekta att använda då solen gassar och svetten droppar. Ser verkligen fram emot de fem veckor som vi kommer att vistas under den indiska solen. Någon solsemester lär det nog inte bli, men äventyr lär vi få vara med om, vare sig vi vill det eller ej.

 Om nu någon funderar vad jag skall till Indien för fem veckor så kan jag berätta att det är fråga om ännu en av mina smått galna idéer, som oftast visar sig vara riktigt lyckade, och kan t.o.m. vara från Herren:) Jag skall alltså göra utlandspraktik i Calcutta på Moder Teresas organsisation Missionaries of Charity. Det kommer garanterat att bli en upplevelse med allt från kackerlackor av en inte så anspråkslös storlek (oh, yes: härdad skall jag bli!) till vård av skabb&lössangripna barn samt att få dela Jesu kärlek till de som ingen har älskat.

  Men fram tills dess får jag passa på att njuta av den finländska begynnande vintern, gå på solarie (nånej!) och dricka indiskt cay-te i väntan på varmare tider. Njuter vi aldrig i nuet utan alltid väntar på en bättre dag så kommer vi aldrig att uppleva tillfredsställelse med vårt liv.  Allt har Gud gjort skönt i sin tid. Man kan även njuta av att ha resefber! ;)