Face it friend: God is crazy about you!

Skaparglädje – vilket underbart ord! Jag har oftast hört det komma från min mammas mun. Det är inget ord som hon använder sig flitigt av varje dag, utan det hör snarare till hennes söndagsvokabulär. Jag har hört henne använda det när vi tittat på vackra hus, vanligen några sekel gamla, med magnifikt snidade verandor, praktfulla takåsar och små snirkelikrokar lite här och var. Då har hon fått något drömmande i blicken och med en inspirerad ton i rösten har hon utbrustit ”Vilken skaparglädje”.

Oj, vad jag älskar att se på, lyssna till eller ta del av det som är fött ut av sann skaparglädje. Detta förklarar troligen mitt nästintill lidelsefulla förhållande till naturen. För det var ju så att i begynnelsen ville Gud att Hans kärleksfrukt, mänskan, skulle få en vacker plats att bo på och njuta av. Då talade Han och vartenda litet ord formligen sprudlade av sann Skaparglädje med stort S. Och där stod allt, hela paketet, som kallas universum och var Guds gåva till sin kärleksfrukt och bara andades Skaparglädje.

Jag har märkt att i stress och frustration finns det inte rum för skaparglädje. I vår fyrkantiga värld finns det alldeles för mycket av detta som hjälper oss att på ett mycket framgångsrikt sätt stänga skaparglädjen ute från våra liv. I vår pseudobrådska missar vi gång på gång också chansen att på riktigt få tag i det som någon utifrån skaparglädje fött fram. Visst, man kan se det, höra det och känna det. Men att verkligen få tag i djupet och storheten och evigheten bakom är en omöjlighet. Möjligt blir det först när vi har lugnat vårt inre såpass att vi hör skaparglädjens stilla viskning: ”Grip fatt i mej, jag sätter guldkant på din vardag”.

Låt skaparglädjen fylla dig och vem vet; du får kanske se grannens förtärda, gamla dörrmatta glimma till i purpur. Och när du inspirerats kanske ett universum blir resultatet!